Bea

 

Hej på er!

Sitter här och funderar lite för mig själv. Framför allt är det känslor som jag filurar på. Inte så att jag känner mig särskilt känslosam eller är ledsen eller så, utan mest att jag funderar på känslor i allmänhet.

     Ikväll var jag med Freddis på ishockey. Mötte upp mamma & pappa där oxå, så hela familjen var idag på hockeymatch. Det var Bofors (heter egentligen BIK Karlskoga numera.. men kommer alltid vara Bofors IK för mig) mot Oskarshamn.  Det var en match som handlade om ifall Bofors nu skulle ta sig till kvalserien för Elitserien, medan Oskarshamn redan var "utspelade" från den chansen. Dock förlorade Borfors, vi gick lite i förtid och då stod det 4-2 till Oskarshamn.

     Jag är personligen inte särskilt sportintresserad, men jag tyckte det var trevligt och följa med idag. När jag std där inne i ishallen så blev jag lite full i skratt. Tänk vilka känslor sport egentligen frambringar? Jag blir lika förvånad varje gång man får höra den glädje eller ilska som exempelvis en ishockeymatch frambringar. Som person blir jag själv känslomässig, eller hur jag nu ska kalla det, när jag läser en bok, ser en film eller hör musik - och då både känner glädje och sorg. Och då blir jag så fundersam samt väldigt nyfiken på vad det egentligen är som gör att vissa blir så engagerade i en sport, ett lag, en spelare osv att de till och med gråter av glädje eller sorg över en vinst eller förlust. Vad är det som gör att sport frambringar så många känslor hos åskådarna? Och att vissa av dessa människor uttrycker sina känslor så offentligt. Inte för att jag tycker att det är något fel, jag bara tycker att det är facinerande. Är nog inte så många som skulle gorma och gasta och hej & hå på stan direkt!

     Fast mänskligt beteende är både komplext och intressant. Även djurs, vår likheter och olikheter. När jag gick tredje året på gymnasiet (känns som hundra år sedan faktiskt! Dock bara 5 faktiskt!) så läste jag biologi B. Ett delmoment av den kursen var just etologi (läran om djurs beteende). Och då fick vi tillsammans med natur tvåorna och ettorna åka till Kolmården djurpark och studera apor. Det låter kanske inte så roligt, men det var faktiskt ganska trivsamt. Vi skulle då studera schimpanser i en timma. Min apa som jag idag inte kommer ihåg tyckte nog livet var rätt trivsamt då han satt på sin gren och käkade banan och kliade sig på pillefjonken i en timme ;) Det var iallafall kul och se hur aporna intergrerade med varandra och hur mycket (eller i mitt fall lite) dom gjorde under en timmes studerande.

 

Allefall, så tänker jag inte prata mer om känslor eller beteenden eller nått, utan nu tänker jag gosa ner mig under min filt och fortsätta läsa Da Vinci-koden och trivas!

 

Ha det gott!